fredag 16 september 2011

Operation i slutet av september.

Jag började blogga ganska direkt när jag kom hem, det var ett sätt för mig att hjälpa till att bearbeta allt detta, som ni förstått så självläkte han aldrig. Operationen är planerad den 30 september, så nu har vi bara ca 2 veckor till här hemma. Och ångesten är skitstor, jag kan inte sova ordentligt på nätterna även om jag trodde från början att det skulle underlätta med sömnen att få komma hem, men så var det inte. Jag vill verkligen inte att han ska göra den operationen. Vi har under hela 4 månaders tid på sjukhuset fått höra, Vi avvaktar med operationen för den är så riskfylld och omfattande. Och efter dessa ord så skrämmer det skiten ur mig. Men finns det absolut inget annat sätt så blir vi ju tvugna att gå igenom detta med.

De kommer att behöva öppna bröstkorgen på honom, och bara det känns för jävligt för att svära lite extra. Jag har försökt att intala mig i de 2½ vecka som jag varit hemma nu att det kommer att gå bra med operationen, men det känns inte bra, ingenting med att åka tillbaka till Göteborg under dessa omständigheter känns bra.

Nu kommer min blogg att fortsätta i dåtid, mina tankar och mina värsta fasor får ord, de ord man inte orkar uttala blir nedskriva, jag tror det är viktigt att skriva av sig, för sen känns det bra igen, iallafall i 5 min.

Vill samtidigt tacka för ni följt mig så här lång, även om våran resa tyvärr inte är slut än, men vi är hemma och det är viktigt, vi är samlade.


10 kommentarer:

Anonym sa...

Skickar stora styrkekramar till er alla och hoppas att det blir så bra det bara nånsin kan efter operationen! Vilken fantastisk människa du är, som tackar för att vi läsare följt din blogg! Du skriver otroligt starkt och fint....

annah sa...

Jag håller verkligen alla tummar för er och att det ska gå bra och att Tim får bli frisk och må bra igen.

många kramar!!!

Johanna sa...

Jag fortsätter följa er, och som jag skrivit tidigare, kommer gärna och hälsar på när operation och mer pigghet finns hos prinsen.

En fika i cafeét, en vuxen utanför sjukhuset att prata med, det kan vara skönt!

Hojta till bara :-) Bor ca 20 min ifrån!!!

Njut nu av dagarna, försök väga upp positiva känslor även om det är svårt!!

Många tankar och kramar

Anonym sa...

skickar stora styrkekramar ända från norrbotten. kommer fortsätta följa din blogg!<3 / Sara

Minna sa...

Oj, jag har knappt ord. Har sträckläst din blogg nu ikväll. Vilken fantastiskt stark son ni har! All styrka till er! Jag har själv småbarn, och vet ju hur det skär i hjärtat bara de trillar och skrapar knäet eller liknande! Håller tummarna för att allt händanefter går precis som det ska!!!

Susanne sa...

Vad underbart att ni är hemma!!!!! Hoppas och ber att operationen nu går bra, det är ju inte så långt kvar nu. Visst är det bra terapi att skriva. Tänker på er!

Pernilla sa...

Vad skönt att ni fick åka hem ett tag i alla fall.
Håller tummarna för er att allt gå smidigt och lätt.
Ni har fram tills nu klarat av mycket så detta kommer ni komma igenom med.
Kram

Gunilla sa...

Har följt bloggen nu och era resa är verkligen helt ofattbar, att den sedan på långa vägar inte är över är fruktansvärt! Massa styrkekramar till er och håller tummarna för att operationen kommer gå bra! Jag själv är av den sorten som litar blint på att läkarna kan sin sak! Och det får man ju verkligen hoppas! Tror oxå som du att det är väldigt viktigt för din läkning i detta att skriva ner vad du/ni känner och vad som händer, för när detta är över...när ni alla mår bra igen! Då är det nog väldigt fint att ha kvar denna blogg där du kan gå tillbaka och läsa! Återigen..styrkekramar till er och tack för att jag får följa med på eran resa såhär i bloggen!!! //Gunilla

Chilipuffen sa...

Jo precis , sov som en stock , men det behövdes tydligen :) .

Skönt att ni får lite hemmatid i alla fall innan den planerade operationen , även om tiden är ångestladdad för vad som kanske eller kanske inte händer så gäller det som du skrev att ha så mycket egentid som ni kan .
Önskar er all lycka till för vad som väntar .
*kram*

Carola sa...

Skönt för er att vara hemma tillsammans igen, hela familjen. Tråkigt däremot med den stundande operationen. Läkarna är skickliga och även om operationen är ovanlig och så, så är jag övertygad om att det kommer att gå bra. Och sedan, efter det, när allt är ordentligt läkt och så, då kan ni fortsätta leva ert liv tillsammans! Lycka till!