Började pigga på sig lite.

Efter den sista nersövningen började han pigga på sig lite, var vaken större delen av dagen, ville börja gå ut. Tittade ofta på dörren och sa samma sak.. "UT". Det började bli svårare att aktivera honom, leksakerna vi burit in i rummet var inte längre roliga. Och han förstod nog inte varför han var tvungen att sitta fast i sängen hela tiden. Jag började längta fruktansvärt mycket efter flickorna, att vi skulle få vara tillsammans igen. Jag förstod även att min son saknade sina systrar. Många av dagarna kastade han bara leksakerna runt omkring sig och talade om sin ilska över situationen på det sättet.Var inte många dagar kvar tills de skulle komma.

Han började nu sitta mer och mer i soffan på rummet, vi hade sån tur att vi fick det enda rummet på avdelningen som man inte delade med någon annan, vi fick det rummet eftersom vi var långliggare på sjukhus. Ja vi gick in på 3 veckan snart, det var minsann länge tyckte jag. Nu började han även få gå ut ur rummet en timma om dagen, den timman spenderade vi mycket tid i korridorren framför akvariumet. Han var fortfarande väldigt trött så orkade inte gå, vi körde han runt, runt i korridoren i vagnen med droppställningen efter oss. Till en början gick det självklart bra, men tillslut tröttnade man som vuxen på att se samma golv och samma väggar hela tiden.

Men vi var ju inte där för våran skull, vi var där för våran sons skull, för att han skulle bli frisk och få komma hem och leka som ett normalt barn, att han skulle bli som han var innan, lika vild och levnadsglad som innan.