Midsommarhelgen.

Nu kom den där midsommarhelgen som jag mått dåligt över en vecka. Svärmor skulle komma ner på besök till oss. Jag plågades av hemlängtan, hade inte varit utanför sjukhuset på 3 veckor, jag var bara så less på våran situation, jag var sur på livet, jag stod frågande inför varför detta drabbade oss. Spendera midsommar på sjukhus var riktigt jobbigt. Tack och lov att svärmor kom ner och räddade situationen lite. På torsdagen skulle det vara midsommar middag på Ronald huset, och visst skulle det vara roligt att få gå och äta tillsammans. Men hur skulle vi göra? Skulle vi dela upp oss så att Tim fick någon hos sig, eller skulle vi helt enkelt strunta i att delta. Men någonstans får man ju inte glömma bort de andra barnen man hade.

Efter mycket velande fram och tillbaka lämnade vi Tim hos sjuksköterskan och gick och åt middagen tillsammans. Äta var något vi gjort de senaste 3 veckorna för att vi endast var tvugna till det. Men att sen få sitta ner tillsammans och äta god mat var obetalbart, för första gången på 3 veckor så satt vi ner "nästan" hela familjen och åt tillsammans. Även om det inte gick att koppla av utan tankarna hela tiden fanns hos Tim på sjukhuset var denna middag underbar.

Att svärmor sen kom på fredagen och vi fick lite besök och annat att tänka på kunde inte kommit mer lägligt. Att få åka till affären och bara handla lite bröd var underbart. Att få se något annat än vita sjukhusväggar var också helt fantastiskt. Man kände sig så isolerad från verkligheten, och vårat gamla liv kändes så långt borta. Jag började förstå att denna resan skulle sätta sina spår, de saker man tagit för givet innan tar man inte för givet då. Och tänk så underbar friheten hade varit innan, som man egentligen inte ens tagit vara på när man hade den.

Nu denna veckan fick Tim även komma ut för första gången på 3 veckor, han kopplades loss från sitt näringsdropp en timma om dagen så vi kunde gå ner och leka i båten i entren, eller gå till lekterapin en timma om dagen. En hel timma.. Kan ni tänka er så underbart.. en hel timma.

De började även att ge han 5 ml vatten genom gastrostomin, den som sen skulle bli att han skulle matas fullt i. Då var jag hoppfull, 5 ml är ju ändå en bit på vägen, så om ett par veckor tänkte jag har han inget näringsdropp utan då kan vi mata han fullt i magen. Nu är det så man kan skratta lite åt sig själv.