Kontraströntgen.

Kontraströntgen.

Våran son var vid detta laget så pass medtagen att han inte ens gjorde motstånd, vilket jag vet att han skulle ha gjort om han förstod vad som hände. Han fick lägga sig ner på en brits och dricka någon vit sockerlösning, det var inte speciellt lätt att få honom att svälja denna vätskan. Den ska visst smaka jätteäkligt, tills slut fick de en bra bild att gå efter. Även om jag inte är läkare förstod jag direkt att så där ska det inte se ut. På videon såg man att vätskan som kommer igenom matstrupen hamnar inte rätt. På videon såg man vätskan åka ner mot magen när den kom dit batteriet hade suttit åkte den över rätt ner i lungan istället. DÄR förstod jag.. Detta är riktigt, riktigt allvarligt. Även om jag spenderat en hel natt med honom, där läkare och sjuksköterskor stått som frågetecken förstod jag aldrig riktigt hur allvarligt det kan ha varit. Även om jag då förstod att det var inte bra att magen blev som en ballong av luft eller att syret sjönk, ville jag nog då inte riktigt ta in vad som hänt.

Där kom ångesten och chocken och tårarna bara föll, jag klarade inte att hålla imot längre. Vi fick träffa läkaren som beslutade att söva ner han för att kolla hur stora skadorna han hade i matstrupen. Detta var sent på kvällen, så tidigt på morgonen skulle han sövas ner. Sjuksköterskorna kom in och vi fick gå och bada honom med speciella svampar ifall de skulle behöva göra ett ingrepp. De kanske redan då förklarade vad de skulle göra, men jag förstod aldrig det i vilket fall som helst. Den natten blev det inte mycket sömn.. Tankarna och ångesten var så stor så att jag kände mig illamående. Och för att inte tala om hur man klandrade sig själv.