torsdag 8 september 2011

Vecka 10.

I början av denna veckan började Tim bli dålig igen. Han fick feber.. Början av veckan hade han inte så mycket feber, men nu började alla provtagningar igen om vad som kunde orsaka febern, till en början trodde vi att det kunde bero på förkylningen eller något annat virus. Ju längre in på veckan vi kom blev det värre. Inget tydde på förkylning och lungröntgen som vi fick göra var fin. I väntan på svar från proverna om det fanns bakterier i blodet fick vi spendera hela denna veckan på sjukhuset. Men Tim var så dålig och låg mest i sängen och sov så det hade inte gått att ta ut honom iallafall.

Mot slutet av veckan blev det som sagt värre och det som började bli riktigt läskigt var när han kunde gå från feberfri 37.0 grader till över 40 grader på bara 5 min, och under tiden låg han bara och krampade och skakade. På helgen kom provsvaren.. Han hade en bakterie i blodet som Cvk orsakade.. Alltså med ett språk som vi vanliga människor förstår.. Blodförgiftning. Detta är mycket vanligt när man har en cvk. De satte in antibiotika för att hoppas att det skulle ge med sig. Hela helgen pendlade mellan hög feber, frossa och skakningar..

Tack och lov att vi var på sjukhus redan för det var riktigt hemskt att behöva uppleva med sitt barn. Jag fick samma ångestkänsla som när han svävade mellan liv och död i början. Det var hemskt, riktigt hemsk. Och oron var så hög så det kändes som man ville kräkas upp allt man hade inom sig.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kom in på din blogg när jag läste ett annat inlägg... Har sträckläst alla inlägg med tårarna rinnandes nedför kinderna. Vill skicka stora styrkekramar till er alla i familjen. Du skriver otroligt fint, tack för att du delar med dig!Och så fint av dig att vilja varna andra för hur det kan bli med svalda batterier, det går ju så ruskigt snabbt när de små bestämmer sig för att provsmaka något.Vilken insats du gör! Hoppas allt ordnar sig så bra det bara nånsin kan för er.

Storbettan sa...

Till helgen när jag har tid ska jag läsa mig igenom din blogg. Kram och tack för förtroendet.
Storbettan

Jessica - En flicka som är stark sa...

Det går inte att föreställa sig vad ni går igenom... Kram på er alla, man blir verkligen berörd av denna hemska historia!