tisdag 6 september 2011

Min lilla pojke är unik.

När man har varit på sjukhuset ett tag kommer alla andra frågor, måste ju finnas fler barn som råkat ut för samma sak som min pojk, hur mår de idag, hur lever de idag? Så jag började fråga sjuksköterskorna... Det finns väll fler barn som svalt batteri? Ni är ju ett sånt stort barnsjukhus att detta måste ju vara vanligt för er? Svaret blev: " Det finns barn som svalt batterier, men vi har inte behandlat något barn här som fått de skador som lilla Tim har. " Men vad menar ni? Har de andra inte fått skador? "Jo men det har inte fastnat i matstrupen på dem." Efter mycket frågor och grubblande kommer läkaren på rond. Jag vill veta.. Jag vill veta vad som hände med de andra barnen som råkat ut för samma sak.. "Vilka andra barn frågade läkaren?, Alltså.. Tim är 11:e fallet i världen med just dessa skador, Han är först i sverige..

Det kändes som något satt på mitt huvud och bankade, det kändes som jag ville kräkas upp hela mitt innehåll i magen. Var han ensam om detta, helt ensam?

Läkaren förklarade vidare att de bara hade en databas att gå efter, att de på så sätt visste om hur de skulle gå tillväga för att underlätta och minska skadorna för Tim. Han förklarade att det fanns fall med lika stora hål som i Tims fall men att inget av de här fallen hade lyckas självläka som läkaren hoppades att tim skulle göra.

Min fråga var naturligtvis då.. Vad händer om han inte läker ihop? Läkaren svarade att isåfall blir det en operation, men den operationen är mycket svår och riskfylld så vi vill helst slippa det. Därför måste vi vänta ut tiden och se om han läker ihop helt.

All denna information gjorde mig riktigt, riktigt illamående.. Känslorna bara kom upp till ytan. Och ännu en gång kom skulden.. Tänk om, tänk om jag bara hängt tvätten när han somnat. Tänk om.. Finns alltid ett OM.

9 kommentarer:

mumari sa...

Hej, jag hittade hit av en slump. Jag förstår att detta är hemskt för er.
Jag måste bara berätta att jag har en släkting vars barn svalde ett batteri som fastnade i matstrupen. Det batteriet satt där och frätte i nästan två veckor innan det upptäcktes..
Det hade frätt hål mellan mat och luftstrupe och gett en massa allvarliga komplikationer även på andra organ. Det tog lång tid innan hon blev bättre. Det är ett par år sedan nu och idag är flickan återställd, men jag vet inte om hon fortfarande opereras för att vidga strupen då och då.

TuriOturen sa...

Mumari; Men menar du allvar? Det är absolut inte kul det som hände din släkting men blir ändå så glad att det fanns ett fall till. Vi fick informationen att vi var ensamna om detta och har trott det hela sommaren, så det känns faktiskt bra att veta att det gick bra för henne. Det är ju detta jag har velat höra hela tiden. TACK!

mumari sa...

Jag tänkte så att det kunde vara skönt att höra, jag minns inte alla detaljer, men den flickan var riktigt illa ute, låg nersövd länge och var även hom på Drottning Silvias Barnsjukhus, 2 år sedan kanske.
Många kemiska lunginflammationer på grund av hålet mellan luft och matstrupe. Hon sondmatades ganska länge har jag för mig, sedan opererades det in ett slags nät i halsen för att hjälpa läkningen.
Idag äter hon som vanligt och även rösten är återställd.

Jag hoppas det går bra för er och jag kommer att följa fortsättningen!

Malin sa...

har följt din tragiska berättelse de senaste dagarna som du skrivit dem här, har setat med tårar rinnandes ner för kinderna samtidigt som jag i ren panik sprungit och plockat bort ALLA batterier överallt här hemma!!!
tack för att du delar med dig! och jag hoppas SÅÅÅÅ att lille söte Tim mår BRA idag!!!! <3

har velat kommentera innan men det har som du vet inte gått..

stor kram från mig och mina 2 små kottar!
/malin

Hannos sa...

Det är med gråten i halsen jag har läst din historia! Jag håller tummar & tår för att allt går bra för er lillkille!! <3 <3 helt ofattbart!!

Håll oss uppdaterade!

Madeleine sa...

Hej! Hittade hit via Bambis blogg och har sträckläst alla dina inlägg! Herregud att råka ut för detta, tårarna har runnit på mig medan jag har läst. Jag hoppas innerligt att det ska gå bra för er lilla kille och att ni får det stöd och den hjälp ni behöver. En massa kramar från en annan mamma

Jessica - En flicka som är stark sa...

Usch vad läskigt... Verkligen hemskt.. förstår att ni blir ännu mer rädda när man hör hur ovanligt detta är..

Tänker på er och hoppas lilla Tim blir BRA snart!!

Susanne sa...

Hej, jag hittade precis din blogg, och även jag sitter och läser med gråten i halsen. Hoppas hoppas att det självläker och att han blir återställd. Vad skrämmande det måste vara.. skönt att ni nu fick veta om ett fall till där det gått bra!! Skickar styrkekramar!

I Det Gula Huset sa...

Ibland räcker inga ord till. Precis som många andra skriver berör din (er) historia och dina målande ord djupt in i hjärtat.
Har själv en 3-årig kille här hemma och jag tror alla föräldrar med mig kan intyga att det lika gärna kunde drabbat någon av oss.
De där olyckorna är ett ögonblicks verk och jag känner med dig och din familj.

Jag kommer att fortsätta följa er resa och om jag bara kunnat så skulle jag skickat all min styrka till er.

Varma kramar/Jenny