tisdag 13 september 2011

Kulturkalaset

På onsdagen gav vi oss iväg till kulturkalaset tillsammans med "grannfamiljen" på Ronald. Detta var första gången som hela familjen fick gå samlade utanför sjukhus området på 3½ månad. Det kändes som man hade vunnit högsta vinsten på lotto. Så lyckliga var vi. Det började med att vi tog med oss Tim in på pressbyrån för att fylla på spårvagnskortet, där lyckade Tim sno en frukt och ta ett bett på, efter den uppståndelsen kunde vi börja bege oss ner till stan. Den lycka Tim kände den korta stunden han fick ha frukten i munnen skulle jag nog inte ens förstå om jag ens försökte.

När vi kom ner till kulturkalaset så tycker jag personligen att det inte var mycket ha, eftersom vi inte kände till Göteborg visste vi ju knappt vart vi skulle gå, så efter att va mycket trötta i benen gick vi för att få lite mat i magen. Vi tänkte att om vi sondmatar Tim samtidigt som flickorna får lite i magen på Mac donalds kanske han inte frågar så mycket efter det. Det blev katastrof.. Ont i mamma hjärtat är bara förnamnet, för det gick inte ha Tim inne på Mac donalds. Vi fick helt enkelt dela upp oss igen. Tim lyckades under tiden sno en pommes från en av flickorna och jag kände mig som världens sämsta mamma.

Det började ju så klart att spöregna så fort vi kom ut från Mac donalds, men då beslöt vi oss för att gå till andra sidan av gatan till bokhandlen och köpa saker till deras skolgång som började nästa vecka. Lyckan var total hos flickorna, och insåg att det inte behövdes så mycket för dem att bli glada och tillfredställda. Vi gick och gick och gick.. Dagen gick.. och när vi kom hem kände vi oss alla riktigt nöjda med dagen.

Det tim tyckte roligast var att äntligen få spårvagnen och bussen som han tittat på genom fönstret i 3 mån.

3 kommentarer:

Julia och hazal- Skoliosbloggen sa...

Sv: ja visst är det:D

Johanna sa...

Vilken lycka, frihet :-)

Så härligt att ni fick lämna sjukhusväggarna några timmar

Jessica - En flicka som är stark sa...

Åh, det är så smärtsamt att läsa samtidigt som man blir så lycklig. Jag känner igen mycket av det där, att vara så instängd på ett sjukhus och sen när man ska få komma ut, vare sig det är för en dag eller en timme så blir lyckan så enorm. Alla gånger jag har vart inlåst men plötsligt har fått gå till kiosken på sjukhusområdet (i Borås) har jag varit SÅ lycklig. Det är hemskt pga att frihet inte är en självklarhet för alla.

Ta hand om er!!! Bor ni på Ronald McDonald? Ligger ju alldeles vid min nya avd!