Dags att sövas ner ännu en gång!

Han var första patient ut idag. Så redan klockan 8 på morgonen skulle ha vara kvar. Läkaren gick ronden innan det var dags att rullas upp till narkosen, och jag frågade honom. OM det nu är läkt, kan ni plocka bort v-sonden i näsan på honom. Men han svarade att han inte ville det, utan ville ha den där ett tag till som en försiktighetsåtgärd. Sen sa han att vi skulle prata redan vid lunch tid sen. Denna gången var inte alls så jobbig när han skulle sövas ner, han fick ett medel i rumpan och somnade i mitt knä som han brukar göra när han är trött och ska sova i vanliga fall.

Vid 10-tiden ringde de från uppvaket, de timmarna innan var jag så nervös att jag kände mig riktigt, riktigt illamående. Att han inte skulle vara läkt fanns inte ens på kartan. Men som sagt upp till uppvaket, och där hittade vi våran lilla älskade son UTAN v-sond. Förstår ni känslan, det var så här hans såg ut, utan slang i näsan. Så underbart. Och där visste vi ju att det hade gått bra, att han säkert skulle få äta ikväll. Äta.. det hade han nu inte fått göra på 3 mån, så underbart. För första gången under denna resan kände jag mig riktigt glad, känslan var överväldigande.

Vid lunch tid kommer läkaren in. Han säger att det fortfarande läcker, att det var fint runt det hålet som de vetat hela tiden. Men att de nu misstänker att det finns ett hål till längre ner i matstrupen, möjligtvis på ena sidan luftröret ut till lungan. Men att de hade tagit bort v-sonden ändå för att de inte behöver den längre.

Här fullkomligt rasade min värld, jag hörde knappt var han sa, jag minns att han sa att de var tvugna att gå ner en gång till, men att de skulle vänta med detta. Att det förmodligen kommer att bli operation tills slut iallafall. HEM var nu ännu längre bort. Jag grät och grät, kunde inte sluta gråta. Tack gode gud för att min mamma var där för har inte en aning om hur det skulle gått. Här var det min man som fick vara den starka och träda in och hålla huvudet ovanför vattenytan. För det kändes som jag var nån helt annanstans. Långt under vattnen och simmade. Har inte en aning om ens hur vi fick denna dagen till att gå. Bara grät och grät och grät.

Dagen efter var det dags för ett vårdplaneringsmöte till. Nu planera om framtiden lite..