Att omvärdera livet!

Man värdesätter inte sakerna i livet förrens man inte kan göra dem. Jag är inte direkt någon skogsmulle människa, men som jag saknade att få gå i skogen när vi var på sjukhuset. En utav dagarna när jag satt i sängen och en utav de underbara sjuksköterskorna kom in, så sa jag.. "Jag gillar inte direkt att fiska, men nu skulle jag till och med vilja göra det". Hon skrattade till lite lätt. Tror inte att någon riktigt kan förstå hur det kan bli så när man inte själv upplevt det. Hon kunde ju gå och fiska när hon ville, även om det inte är speciellt kul. Men så kände jag ju då bara för att jag inte kunde. Eller gå i skogen och plocka svamp, en eftermiddag gick vi gata upp och gata ned för att leta efter svampskog för jag skulle minsann plocka kantareller. Vi hittade såklart ingen skog. Det där man har utanför dörren varje dag, man kan göra det när man vill, men man gjorde det inte.

Men sen när man inte kan eller får, då vill man det ännu mer. Jag värdesatte livet innan det gjorde jag, men jag värdesatte inte min egen frihet, att få bestämma över mig själv och min egen dag. Det därimot värdesätter jag nu. Jag har blivit mer tacksam över livet, jag känner att vi nånstans fått en andra chans, vi har fått en andra chans med våran son, med våran familj.

Man värdesatte inte det man hade, en utav dessa dagar la jag mig på soffan med barnen och tittade på film en hel dag. Jag struntade i alla måsten, för de är inte viktiga, vi låg där och hade det supermysigt. Och allt annat runt omkring fick vänta, det gjorde jag aldrig innan. Man levde för mycket för alla måsten i livet. Och det är inte det i livet som är viktigt, utan det är livet i sig som är viktigt.

För ett halvår sedan mådde jag dåligt över småsaker. Man såg sig omkring och man ville så mycket, så mycket som kostade pengar, man ville ha en ny soffa tex, nya gardiner mm. Idag vet jag att det där spelar ingen roll om man inte får vara frisk och må bra, det har ingen betydelse hur det ser ut hemma, huvudsaken är att man får vara frisk och må bra tillsammans med familjen.

Man ser livet med helt andra ögon efter att ha sett och upplevt det jag upplevt de senaste 4 mån. Jag har blivit en helt ny människa, jag har ändrat mitt sätt att se på saker..