Hjärtat stannar upp en stund.

Såna här rubriker/artiklar får mig hjärta att stanna till en sekund, det får ett stort sug i magen av ångest. De få gånger jag varit inne på aftonbladet så finns det alltid dessa artiklar, och det är precis som att det är meningen att jag ska läsa dem. Nu mera går jag inte längre in på dem, för jag vill inte veta, jag vill inte läsa. Jag orkar inte läsa det just nu, jag vill inte ta in att detta faktiskt är möjligt i Sverige. Vi lägger våra barns liv i andras händer, det ska inte få hända. Men tyvärr gör det de.

Jag försöker att se det som att de är människor, alla människor gör misstag, ingen människa är perfekt. Men det handlar om liv, det handlar om barn. De har ett så stort ansvarstagande att det inte ska få hända, men givetvis gör det de.

Jag tror att mina ögon fastnar vid dessa artiklar just nu bara för att mitt liv ser ut som det gör förtillfället, kan jämföras med när du fått missfall eller längtar efter barn, vid de tillfällerna ser du bara barnvagnar eller gravid magar. Jag tror det är likadant, jag ser det nu bara för att det är som det är. Förra veckan när jag gick in på aftonbladet var det en annan artikel.